Men jag känner inte så just nu. Eller jo vissa dagar kan jag älska att Lilly är liten och mysig. Men jag längtar nog tills om ett år sådär..Då tror jag det blir lite lugnare här hemma, och hon och jag kan förhoppningsvis göra saker utan konflikter varje gång. Jag kan verkligen sakna bebistiden och tiden då jag varit gravid. Vi har det sådär äckligt bra i vår relation då, Tobias brukar säga att jag alltid borde vara gravid för då är livet som bäst. Han älskar det och jag med! Men det här känns lite spännande, jag konstaterade för några dagar sedan att jag för första gången under mitt mammaliv inte ska ha en bebis och ett barn i 3-4 års åldern samtidigt. Jag har ju fått barnen med den åldersskillnaden alla gånger. Och nu är det inte så..
Ibland känns det som en sorg, att vara klar med barn. Eller ja att jag inte får uppleva föräldraskapet på en riktigt vuxen nivå fler gånger. Jag var en jättebra mamma som ung, säkert mer ambitiös och ordentligt då än nu. Nu får jag inte ångest om barnen får korv och makaroner till kvällsmat, det fick jag då. Jag fick ångest över det mesta faktiskt. Men just den biten skulle jag velat vara utan då, kunnat njuta mer av föräldraskapet. Att gå till öppna fsk och bara ha trevligt liksom, då var det en hel vetenskap. Noga valdes kläder ut och tillhörande hemgjord lunch ut att ha till besöket och på plats var jag väldigt brydd om alla andras uppfattning om mig och mitt föräldraskap. Så synd! Om jag bara haft förnuft då att släppa alla krav ge mig själv en klapp på axeln och säga -Vet du Madeleine du är en bra mamma!!
Varenda situation i mitt föräldraskap övervägdes alltid noggrant. Det var otroligt jobbigt att separera som 23-åring med två små barn och nyköpt radhus.
Jag kände att jag svek mina barn och att jag helt plötsligt inte stod för vad jag kämpat med i så många år. Men den dagen jag beslutade mig för det insåg jag att det var det absolut bästa jag någonsin gjort under mitt föräldraskap. Om en månad fyller Emilio 14-år och jag kan säga såhär, jag tackar mig själv så ofta för vem jag varit, för dom besluten jag tagit och för vem Emilio har blivit idag.! Idag ger jag mig själv den där klappen på axeln -Madeleine du är en bra mamma!
Ibland känns det som en sorg, att vara klar med barn. Eller ja att jag inte får uppleva föräldraskapet på en riktigt vuxen nivå fler gånger. Jag var en jättebra mamma som ung, säkert mer ambitiös och ordentligt då än nu. Nu får jag inte ångest om barnen får korv och makaroner till kvällsmat, det fick jag då. Jag fick ångest över det mesta faktiskt. Men just den biten skulle jag velat vara utan då, kunnat njuta mer av föräldraskapet. Att gå till öppna fsk och bara ha trevligt liksom, då var det en hel vetenskap. Noga valdes kläder ut och tillhörande hemgjord lunch ut att ha till besöket och på plats var jag väldigt brydd om alla andras uppfattning om mig och mitt föräldraskap. Så synd! Om jag bara haft förnuft då att släppa alla krav ge mig själv en klapp på axeln och säga -Vet du Madeleine du är en bra mamma!!
Varenda situation i mitt föräldraskap övervägdes alltid noggrant. Det var otroligt jobbigt att separera som 23-åring med två små barn och nyköpt radhus.
Jag kände att jag svek mina barn och att jag helt plötsligt inte stod för vad jag kämpat med i så många år. Men den dagen jag beslutade mig för det insåg jag att det var det absolut bästa jag någonsin gjort under mitt föräldraskap. Om en månad fyller Emilio 14-år och jag kan säga såhär, jag tackar mig själv så ofta för vem jag varit, för dom besluten jag tagit och för vem Emilio har blivit idag.! Idag ger jag mig själv den där klappen på axeln -Madeleine du är en bra mamma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar